VĂ„gornas moder. Full Text of Genom den stora vestern. Reseskildringar In Swedish 2019-11-19

VĂ„gornas moder Rating: 9,1/10 1345 reviews

Gaia

vÄgornas moder

Jag har lidit alla edra lidanden, men hundrafalt, ty mina förnimmelser voro finare. Höder En av Odens mÄnga söner, som Àr blind och dödar sin bror Balder med en mistelpil. SÄ, sesÄ, du sofver ren, och din mun Ät drömmen myser; synd som kommit en och en gjort mitt stackars hjÀrta men, dÄrför ser jag ej det sken, som din oskuldsdröm belyser. SÀllsamt hviska alla skogens trÀn, kring dig vestans ljumma flÀktar andas, blomsterÀngar famna dina knÀn. Du fromme Gud med dina mÄnskensblickar, dig ensam rÀds jag och den hÀmd du skickar.

Next

Havet Àr djupt lyrics

vÄgornas moder

Brusen, brusen starka dubbelflöden kring er dunkelgröna ö; svalken hennes barm i middagsglöden rikt med skummets hvita snö; vaknen, sĂ€gner, frĂ„n den flĂ€ck af jorden, dĂ€r vĂ„r frihets fasta grund blef lagd, talen, talen om en kraft i norden, döpt af Vasas bragd! DĂ„ roa sig trĂ€den, skratta och gnugga hĂ€nderna hastigt. Är ock eders majestĂ€t nu lyckligen kommen till den Ă„lder, nĂ€r förstĂ„ndet bör rĂ„da och I sjĂ€lfve veten huru kostbar eder höga person Ă€r att akta för hela rikets vĂ€lfĂ€rd. HĂ€r kommer ro positivhalare, Ă„tföljd af en harpolekare, och spelar upp ett stycke. Finnes bland eder nĂ„gon fader, som nĂ€r hans son beder honom om en fisk, i stallet för en fisk rĂ€cker honom en orm, eller som rĂ€cker honom en skorpion, nĂ€r han beder om ett Ă€gg? Hur lycklig jag till Valhall ginge om min Valkyria vore du! Ej afund blef min arfvedel. Om vi flyttade dit, skulle man sĂ€ga, att vi var rĂ€dda.

Next

Gudar & gudinnor i nordisk mytologi

vÄgornas moder

» Enkelt och humoristiskt, vemodigt och lekande berÀttar skalden hÀr för »lilla Gelly» om sin egen barndom. Men dÄ de för folkets skull icke kunde finna nÄgot annat sÀtt att komma in med honom stego de upp pÄ taket och slÀppte honom tillika med sÀngen ned genom tegelbelÀggningen, mitt ibland dem, framför Jesus. Dessa tusen mÀnniskor Àro hans hyresgÀster och solen gÄr upp över hans hav och ner över hans lÀnder. SÄ lÀnge Ànnu solen tömmer sin purpurglans pÄ blomstren varm, lik rosenfÀrgadt skir, som gömmer en blomsterverld, min Ingborgs barm: sÄ lÀnge irrar jag pÄ stranden af lÀngtan, evig lÀngtan tÀrd, och ritar suckande i sanden det kÀra namnet med mitt svÀrd. LÀsaren har redan anat, att det var nattens barn Hagar, som begagnat Andromedas ofrivilliga rast för att andas landtluft i bryggans nÀrhet och dÀrunder rÄkat ut för detta sÀllsamma möte. . Men hur mycket Àr dÄ en gÄnger tre? Det var sÄ lugnt, sÄ tyst, att icke ett löf prasslade, icke ett vÄgsvall sorlade mot strandens kiselstenar.

Next

The Project Gutenberg eBook of StjÀrnornas kungabarn 2: De tre, by Zacharias Topelius

vÄgornas moder

Hvaije litteraturvÀn minnes, att hÀftet rönte det bÀsta mottagande. Ty vÄra sorger, synder och fel, vi glömma vid Joachims spel! Ej alltid gör Ellida sÄ lyckligt sprÄng som sist, och mÄnga hvalar rida sin vÄg, fast en vi mist. Dora ligger till sÀngs, Sidonia hostar blod. Omedelbarheten i diktarens anslag stÄr i direkt samband med hvad man kallar barnahjÀrtat hos den vuxne mannen. DÄ svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Trefaldt helige Gud, kyss min konungs panna, skÀnk sinnets frid! Men barnet vÀxte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nÄd var över honom.

Next

Ett drömspel

vÄgornas moder

Denne föll ned för Jesu fötter och bad honom att han skulle komma till hans hus; ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv Är gammal, som lÄg för döden. Tidigt pÄ morgonen landa vi i Stonington, hvarifrÄn vi fördas med bantÄg till Boston. Hon fann morötter, rofvor, kÄlrötter. Min mor ville ha mig till religiös. Rikskanslern vÀxlade en betÀnklig blick med sin syster, men ansÄg icke rÄdligt att nu motsÀga henne.

Next

Frithiofs saga (1831)

vÄgornas moder

Jag kom till Tinget uppĂ„ Ă€ttehögen, och kring dess gröna sidor, sköld vid sköld, och svĂ€rd i handen, stodo Nordens mĂ€n, den ena ringen innanför den andra, upp emot toppen: men pĂ„ domarstenen, mörk som ett Ă„skmoln, satt din broder Helge, den bleke blodman med de skumma blickar; och jemte honom, ett fullvuxet barn, satt Halfdan, tanklöst lekande med svĂ€rdet. En slĂ€t figur i dimman röjes, en vĂ€rdig medlem af vĂ„r samhĂ€llskropp. O sĂ€g, dĂ€r vemodsfullt ditt öga höjes, hvem tyda skall det nya Nordens hopp? Hör, hvad sus i skogens djup! I bubblor, som stigen och svinnen och skimren i mörknande sky, hur tjusar dock ej vĂ„ra sinnen er glans, som blott föddes att fly! Ack, vĂ€nskap ljufva blomma, nĂ€r alla mig förfölja, kom, smyg dig till mitt bröst 1 Jag skall dig troget gömma, med tusen kyssar hölja, du lycka ger, och tröst. Kom, skynda: hvarje ord som talas Ă€n, tar bort ett ögonblick ifrĂ„n vĂ„r sĂ€llhet. Utur vĂ„gornas bad vĂ€xte upp dĂ€r sĂ„ skön en marmorstad med kupoler och krön i oĂ€ndlig rad. Oförmögen att finna sysselsĂ€ttning i Chicago begaf han sig till fots med hustru och tre smĂ„ barn till Moline, ett afstĂ„nd af nĂ€ra 200 mil, turande om med sin maka att bĂ€ra de smĂ„, nĂ€r de tröttnade, samt hvad öfrigt de Ă€gde. Svenska tjenstflickor Ă€ro mycket eftersökta i de stora stĂ€derna i Östern.

Next

Swedish Bible: Luke

vÄgornas moder

DĂ„ sade han till sina lĂ€rjungar: »LĂ„ten dem lĂ€gga sig ned i matlag, femtio eller sĂ„ omkring i vart. FrĂ„n glĂ€djen i hans öga muntert hoppat i hvarje drag en lekfull amorin! Hvem har skilt Er, J som aldrig skulle skiljas frĂ„n hvarann? Sappho skulle Faon se, se och trĂ„na — det var gĂ„fvan — se, förbisedd. Men rundt omkring hĂ€r jorden af sig sjelf, en osĂ„dd skörd, hvad menniskan behöfver, och gyllne Ă€pplen glöda mellan löfven, och röda drufvor hĂ€nga pĂ„ hvar gren, och svĂ€lla yppiga som dina lĂ€ppar. Mot slutet av oktober började sĂ€larna lĂ€mna S:t Paulsön och ge sig ut pĂ„ djupt vatten i familjer och stammar, och dĂ„ var det inte lĂ€ngre strid om utrymmet, och holluschickie kunde leka, var de behagade. Han befaller ju bĂ„de vindarna och vattnet, och de lyda honom. Det vardt ett tassel i vĂ€rlden, sĂ„som af hvad man i vĂ„ra dagar skulle kalla en europeisk kaffekongress, och kurprinsen Fredrik Wilhelm var icke sen att strax dĂ€rpĂ„ förmĂ€la sig med en prinsessa af Oranien, sĂ„som bevis att han ej var sĂ„ illa anskrifven hos det tĂ€cka könet, som hans belackare pĂ„stodo.

Next

Full Text of HĂ€gringar och luftslott. Dikter In Swedish

vÄgornas moder

Djupt i din barm af glÀdje varm, din lösen vare sÄ: Vid vapenbrak för helig sak du skall i ledet stÄ. Och nÀr han hade kommit fram, frÄgade han honom: »Vad vill du att jag skall göra dig? DÄ grep han om dörrposterna och rystade de multna stammar: pÄ en gÄng med rysligt brak föll bilden ner och krossade uti sitt fall Valhallasonen, och sÄ sÄg han Jumala. Eör nÄgra Är sedan uppbyggde han denna kyrka pÄ en öppen slÀtt i en; af stadens vanryktade utkanter. SÄ hÀnde sig att en prÀst fÀrdades samma vÀg; och nÀr han fick se honom, gick han förbi. Nu förstod han henne, sprang ett stycke lÄngs stranden och tecknade, att hon borde följa honom.

Next

norrshaman: Skapelsens nio vÄgor och mÀnsklighetens öde

vÄgornas moder

Sen tyckte jag vi kommo hem till oss, och mamma hjĂ€lpte systrarna att packa. Är dusten för sĂ€lbarn för svĂ„r, mitt kryp, sĂ„ svĂ„r, att du kan gĂ„ i kvav. Hejd, med pelsen snögad neder, skepnan lik den hvita björn, Ham, med vingar, dem han breder hviftande, som stormens örn. » Och han vandrade frĂ„n stad till stad och frĂ„n by till by och undervisade folket, under det att han fortsatte sin fĂ€rd till Jerusalem. Du glömmer att torka frĂ„n handen, smĂ„ pĂ€rlor, de dansande stĂ€nkt. Vi ha ock ett dĂ„rhus. Frukten icke; I Ă€ren mer vĂ€rda Ă€n mĂ„nga sparvar.

Next

VĂ„gornas moder

vÄgornas moder

SkĂ„dar hon lĂ€tta vĂ„rliga skyar hvita som segel svĂ€fva förbi, hör hon af svanar en fylking susa, liksom ett löfte hon hĂ€lsar dĂ€ri. Jag besökte tvĂ„ af de storartade missions- och rĂ€ddningsanstalter, som upprĂ€ttats midt i detta Augiasstall af djupaste kroppslig, sedlig och andlig orenlighet. Är det uppror emot Guds skickelse? Jag föll i bĂ€cken, han drog mig dĂ€rur och bar mig, sĂ„ vĂ„t jag var, uppför den höga trappan till slottet. Glitner, den fredliga borg, sĂ„gs Ă€fven: förlikande alla satt der med vĂ„gen i hand Forsete, domarn pĂ„ höstting. Jag tog min griffeltafla och ritade en nolla, sĂ„ ritades en etta, men sĂ„ pĂ„ tvĂ€ren dragen, att den min nolla delade och skar tvĂ€rs öfver magen.

Next